söndag 22 maj 2011

Varg varg varg! Det blir mycket rovdjur nu .....

Kan inte låta bli att lägga in detta inlägg från en tidning och mitt inlägg som är en av ett tiotal!


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Vargförespråkare granskas sällan i medierna

Den 4 april skrev ST om den välkände vargförespråkaren Tryggve Hedtjärn under rubriken "Försvunna vargar en skada för turismen". Vad som inte framgick är att Hedtjärn är den ende inom regionen som försöker bedriva något som kallas vargturism. Att hans företag för närvarande lider skada av att det inte råkar finnas något känt vargrevir närmare än cirka 5 mil från Fränsta, (Haverö-Fåssjöreviret), är väl ganska sannolikt.  Att det samtidigt finns ett antal entreprenörer som driver jaktturism och som kanske kan fortsätta med det så länge inget ytterligare revir etableras nämns inte.
Att inte Hedtjärn påtalar detta är väl inte så konstigt, men reportern borde ha läst på om varg- kontra jaktturism. Då skulle hon ha upptäckt att jaktturismen i Sverige omsätter ganska många miljoner kronor årligen, men att så kallad varg-/rovdjursturism bara omsätter bråkdelar av dessa summor. Och i direkt relation till omsättningen följer antalet arbetstillfällen i glesbygd.
Utöver dessa som har en inkomst av jakten finns det ett mångdubbelt större antal jägare och djurägare som fortfarande kan utöva sin hobby/verksamhet utan att ständigt behöva oroas över att få sin kanske käraste vän lemlästad och dödad. Detta är en realitet i stora delar av Mellansverige.
Hedtjärn har uppenbarligen insideinformation som alla jägare och jägarorganisationer saknar: "Det finns mycket som talar för att jakten med lösa hundar kommer att förbjudas", står det. Varför har inte Jägareförbundet med bortåt 200000 medlemmar hört något om denna omvälvande nyhet? En källhänvisning vore av stort intresse för alla Sveriges hundägare. 
I faktarutan till artikeln påstås att den illegala jakten på varg och andra rovdjur ökar. (Källa BRÅ). Detta är en sanning som ofta förfäktas av till exempel Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, Svenska Rovdjursföreningen med flera liknande organisationer. Som intäkt för detta tas antalet polisanmälda fall av sådan illegal jakt. Observera att detta inte har någon som helst koppling till antaletkonstaterade fall av illegal jakt, än mindre finns någon koll av hur många som blivit fällda för ett sådant brott.
I denna statistik hamnar till exempel den anmälan om illegal vargjakt som i själva verket handlade om slaktavfall från två älgkalvar. Det är troligt att en stor del av dessa anmälningar kan komma från medlemmar i ovan nämnda rörelser, man är väl medveten om att varje anmälan kan tas som en intäkt på att den illegala jakten ökar med detta sätt att handskas med statistik och fakta. Och även de som helt lagligt enligt § 28 fredar sina tamdjur hamnar i högen för anmälda brott.
I själva verket har den illegala jakten på varg minskat kraftigt. Enligt en rapport som beställts av WWF, och som sammanställts av Skandulv har den illegala vargjakten minskat med närmare två tredjedelar, mest beroende på att det numera finns en lagenlig jakt. Skandulv är den forskarsammanslutning som har till uppgift att hålla koll på den svenska vargstammen, och som källa anser jag att de har en skyhögt högre trovärdighet än Hedtjärn, SNF, SRF med flera.
Över huvud taget har SNF och SRF klarat sig från att bli ifrågasatta i medierna, detta trots att de ofta får medieutrymme med sina dogmatiska påståenden inom såväl jaktfrågor, rovdjursförvaltning, skogsbruk. Till reporterns försvar skall dock sägas att denna rapport inte fanns tillgänglig när artikeln skrevs, men det hindrar inte att jag anser att faktarutor enligt ovanstående kommer att få starkt devalverad trovärdighet hädanefter. 
Håkan Semb
Ånge



- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Nu är det så att denna fråga gäller mer än om DU ska släppa din hund lös vid jakt eller ej , det är få länder som har löshundsjakt de flesta kan jaga i alla fall! vet inte om ni är otränade eller bortskämda!!!
I alla fall denna dag som är den internationella dagen för biologisk mångfald, tänk över en gång till och inse att rovdjuren ingår som toppredatorer i denna kedja och behövs i ett större antal ! Tänk igen!!!
Se även över skandulv´s personals personalia! De verkar så att några har kopplingar till andra föreningar som har annat på sin agenda!

fredag 20 maj 2011

Björnunge! I Liden!

Vad härligt att se detta magnifika djur som tyvärr många vill jaga mer! Våra rovdjur är värda att få vara i fred och föröka sig naturligt! och inte behövas jagas in i det sista! Mera rovdjur säger jag, vakna alla, jag vill att våra barn barn ska ha dessa underbara djur i skogen även om 20 år!



Robin Gröning fick se en björnunge framför sin lastbil på torsdagskvällen.
Robin Gröning fick se en björnunge framför sin lastbil på torsdagskvällen.
Fotograf:
 
Robin Gröning

Björn synlig i Liden


Timmerbilsföraren Robin Gröning fick en glad upplevelse på torsdagskvällen.
Han kom körande på Vallsjövägen strax ovanför Liden när plötsligt en björnunge dök upp framför lastbilen
- Som tur hann jag få stopp utan att köra på den. Som timmerbilsförare får man ofta se mycket vilt efter vägarna, men det här första gången som jag har sett en björn i vilt tillstånd, säger Robin Gröning.
Han tyckte att upplevelsen var mycket rolig.

onsdag 18 maj 2011

Varg i Västernorrland!



Kanske en varg setts till i dessa trakter som artikeln nedan visar! Det man kan fundera på om denna bevakning är bra för våra rovdjur, kan det vara så att de motstånd som finns kan ta till vara dessa uppgifter och ta lagen i egna händer! JA det är svårt att sia om, men jag undrar ofta när dessa uppgifter om "varg" tex dyker upp, konstigt i dessa tider att de inte har en mobiltelefon med kamera på sig? nästan aldrig kan de bevisa detta! JA, JA och chockad blir de, varför då? jag skulle bli mer chockad om jag såg en , man/kvinna med gevär traskande i skogen där jag plockar bär, om man nu kan det förstås, tror att mask kryper omkring i våra skogar!!!

Om det nu var en varg och inte en jakthund, gråhundar är lika varg på flera sätt,

 jag skulle i alla fall bli JÄTTEGLAD om jag fick se ett så magnifikt djur.........



– Jag har aldrig sett varg tidigareRovdjurskonsulent: "En varg kan dyka upp var som helst"

I måndags kväll tittade Margot Andersson i Töva, väster om Sundsvall, ut genom fönstret.
Utanför lufsade ett stort grått djur.
– Det var en varg. Min katt reste ragg och blev alldeles skakig, säger Margot.
Klockan var kvart i tio på kvällen när Margot Andersson tittade ut genom fönstret på sitt hus i Töva. Utanför lufsade djur­et som Margot är säker på var en varg.
– Den var större än en schäfer och fyllig i pälsen. Den gick med stora kliv och svansen hade den neråt. Jag har aldrig sett en varg tidigare och blev lite chockad.
Djuret gick över gården och fortsatte bakom garaget och ­sedan bort mot E14.
– Den rörde sig hela tiden och jag såg den säkert i tre–fyra minuter. Jag tänkte aldrig på att jag skulle ta fram kameran eller ringa min son som bor i närheten.
Men Margots katt Frille kom precis förbi och den lyfte hon upp.

Försvann mot E14
– Katten såg vargen och blev alldeles stel och reste ragg. Sen gav den ifrån sig ett konstigt läte. Den kommer nog inte att gå ut på några dagar.
Margot säger att vargen försvann mot E14 precis när två långtradare passerade.
– Jag hoppas verkligen inte att den blev påkörd.
Annars verkar hon inte speciellt förtjust över att en varg rört sig på hennes gård.
– Nää, usch. Jag vill inte ha varg här. Men jag kommer ändå att gå ut i skogen och plocka bär.
Gunnar Ledström, rovdjurskonsulent på länsstyrelsen i Västernorrland, säger att de inte fått in några varg­observationer från Sundsvallstrakten.
– Det närmaste är Borgsjö, Ånge, för mellan en och två veckor sedan. Men vi kunde inte få bekräftat att det var en varg.
Han säger att de åker ut och tittar efter spår om de tror att de kan få bekräftat att det är en varg. Men den här årstiden är väldigt svårt att bli helt ­säker på att det är en varg som varit i farten.
– Deras spår kan vara väldigt lika stora hundar. Inte ens om det tagits bilder kan vi vara säkra. Stora hundar kan vara väldigt lika vargar.

Fler observationer?
Gunnar Ledström säger också att vargar rör sig väldigt mycket. Att ett djur vandrade från Gällivare – till östra Dalarna – och tillbaka till Gällivare.
– En varg kan dyka upp vart som helst i Sverige. Men om den stannar till i en trakt brukar vi få reda på det genom att det görs flera observationer, ­säger han.

onsdag 11 maj 2011

Journalistik på högsta nivå! Inte undra på att rovdjurshatet sprider sig!


DEBATT

Ylande vargjournalistik

11 MAJ 2011
DEBATT
Först slet jag mitt hår av förtvivlan. Numera skakar jag uppgivet på huvudet. Det handlar om riktigt dålig journalistik. Vargjournalistik.
Själv bevakade jag rovdjursfrågorna åt Nya Wermlands-Tidningen i 15 år. Det var på den tiden jag förtvivlat rev mina hårtestar mer än regelbundet.
Anledning: de mest befängda fakta kablades ut av medierna om rovdjuren. Ingen kontroll bedrevs, tillrättaläggande förekom sällan när så behövdes.
"Jägare omringad av vargflock" var en brett täckande rubrik vid ett tillfälle. Det var under älgjakten i Värmland någon gång under 90-talet. Källan var en andrahandskälla. Och händelsen blev en sanning i medierna ända tills jägaren själv kontaktade tidningarna och dementerade hela historien.
"Vargexplosion" är ett ord som redigerarna glatt frotterat sig med. År ut och år in har hävdats att vargstammen ökat ohämmat. Ett år stod till och med värmländska riksdagsmän, högljudda och röda i ansiktet, och krävde att nu får det vara nog, antalet vargar hade ökat till en storlek så att glesbygdsbefolkningen led svårt under rovdjurstrycket. Och medierna hängde förstås på.
En enkel kontroll visade att vargstammen hade gått tillbaka det året. Men den kontrollen var det ingen som orkade göra.
Den värmländske jägarordföranden gjorde ett utspel och hävdade att om tio år finns det 1 200-1 300 vargar i Sverige om vi inte får jaga dem. Rikstäckande rubriker. Tio år gick och summan vargar hamnade nånstans över hundra. Några samtal med biologer och viltforskare hade krympt rubrikerna den gången. Men ingen brydde sig.
En större fårägare i Värmland påstod att ett lodjur hade tagit ett stort antal får på hans ägor. Feta rubriker igen. Men det var något lurt med storyn. I samarbete med en annan journalist började jag själv rota runt. Då visade det sig att fåren självdött ute i hagarna under en ovanligt kall och torr vår.
Ja, så fortsatte det år efter år. Och mitt hår blev allt glesare.
Nu ska villigt erkännas att vargjournalistiken tagit sig. Fast det är först under senaste året, i samband med att licensjakten på varg infördes. Sverige Radios vargprojekt får ses som ett föredöme.
Men den andra sorten fortsätter precis som tidigare. Nu senast: "Vargar angrep familj" (Norrtälje) och "Vargattack i Helsingborg".
Jag skakar stillsamt på huvudet. Uppgivet.
Men vet ni: det är en sak som skrämt mig ända in i själen under alla de här åren.
Är journalistiken lika slö och slapp när andra områden än rovdjur bevakas? Man törs knappt tänka tanken!
Sven-Erik Karlssonföre detta journalist